Jag vet att hon får det bra, jag vet att hon kommer hem till sin ägare som älskar henne mest av allt.. Men jag då? Jag älskar ju också den där hästen, jag älskar henne något otroligt mycket.. Och ja, det var mitt val att lämna ifrån mig henne, men jag gjorde det faktiskt för både hennes och min skull.

Sitter och tänker på alla underbara minnen vi hann skapa tillsammans trots att jag bara hade henne i ett år och 3 månader. Alla gånger vi bara dragit ut i skogen busat runt, hoppat, bråkat med Marie, barbackaritter.. Jag saknar verkligen allt som har med denna hästen att göra.

Nu när jag går ner till stallet kommer jag inte ha en häst att jaga i hagen, jag kommer inte ha någon som biter och sparkar efter mig, jag kommer inte ha någon som har ögonen bakåtslickade så fort man borstar under magen. Men, jag kommer heller inte ha någon häst som ställer upp för mig vad jag än väljer att göra, hur jag än styr mot ett hinder, jag kommer inte ha någon att leka rodeo med i skogen, ingen att säga "puss" till så får man en fet slick i hela ansiktet..

Jag kommer inte ha en bästa vän som jag kan göra precis allt med längre..

Saknaden är mer än vad jag kan ta just nu, imorgon ska jag slänga upp en bildbomb på henne för det förtjänar hon verkligen, sen lutar det troligen mot en bloggpaus ett par dagar.. Behöver komma på fötter igen..