12. Min favoritgren.
Hoppning, helt klart!
Finns verkligen inget som går att jämföra med hoppning. Att sova så dåligt på natten att man knappt kan hålla ögonen öppna, att vara så nervös på morgonen att man nästan spyr, att tycka 80 hinderna på framhoppningen ser höga ut, att gå in på banan, glömma att allt annat existerar och bara ge allt, det är nöje.
Är så sjukt tävlingsinriktad, så att gå in på en hoppbana och "bara rida", det går inte för mig. Jag rider alltid för att vinna. Annars kan jag helt seriöst inte rida. Folk säger till mig "Gå in på banan, tävla mot dig själv, inte klockan". Det finns inte för mig, det existerar inte. När jag går in på en hoppbana vet jag vad som gäller. Att vinna eller försvinna.
Ibland kan det säkert vara något negativt, att vara så pass tävlingsinriktad som jag är. Många som är riktiga "vinnarskallar" blir alltid sjukt förbannade när det inte går bra för dem. Jag är inte sån. Jag går in på banan och gör mitt bästa. Räcker det inte till så är det inte mer med det. Jag kan inte skylla på hästen när det var jag som gjorde misstaget.
Hur som helst, jag fullkomligt älskar att tävla, och kommer nog alltid att göra. Känslan av att vinna, dra runt som fan på ärevarvet, så härligt.
Finns verkligen inget som går att jämföra med hoppning. Att sova så dåligt på natten att man knappt kan hålla ögonen öppna, att vara så nervös på morgonen att man nästan spyr, att tycka 80 hinderna på framhoppningen ser höga ut, att gå in på banan, glömma att allt annat existerar och bara ge allt, det är nöje.
Är så sjukt tävlingsinriktad, så att gå in på en hoppbana och "bara rida", det går inte för mig. Jag rider alltid för att vinna. Annars kan jag helt seriöst inte rida. Folk säger till mig "Gå in på banan, tävla mot dig själv, inte klockan". Det finns inte för mig, det existerar inte. När jag går in på en hoppbana vet jag vad som gäller. Att vinna eller försvinna.
Ibland kan det säkert vara något negativt, att vara så pass tävlingsinriktad som jag är. Många som är riktiga "vinnarskallar" blir alltid sjukt förbannade när det inte går bra för dem. Jag är inte sån. Jag går in på banan och gör mitt bästa. Räcker det inte till så är det inte mer med det. Jag kan inte skylla på hästen när det var jag som gjorde misstaget.
Hur som helst, jag fullkomligt älskar att tävla, och kommer nog alltid att göra. Känslan av att vinna, dra runt som fan på ärevarvet, så härligt.
Kommentarer
Trackback
