Sitter och kollar igenom massa bilder på Jane. Gång på gång slår det mig hur vacker hon är. Vilken utstrålning hon har! Hon var en sådan häst man skulle kunna sitta och kolla på hela dagen, bara för att se hennes skönhet.

Jag saknar ponnytiden lite ibland, trots att jag vet att storhäst var rätt beslut. Att aldrig behöva bry sig om morgondagen liksom. Att ta allt som det kommer. Allting var så lätt när man fortfarande red ponny. Det fanns likom.. inga problem i världen.

Att kunna rida ut själv, utan att mamma någonsin var orolig för att hästen skulle komma tillbaka utan mig. Att lasta in en liten häst och åka på tävling med. Att kunna säga nej, du får inte, och så räckte det. Utan att behöva ta en diskussion som innebar flera veckors bråkande. Nu syftar jag självklart inte på Tamarillo i det jag skriver, utan på en del andra tokstollar man tyvärr mött på.

Alla mina 3 ponnysar, Sille, Bella och Jane var underbara alla tre. Det fanns aldrig något ont i dem, de gjorde alltid sitt bästa och försökte så gott dom kunde.

Sille var världens bästa lilla bponny man kan tänka sig. Liten, söt och gudomligt snäll. Världens bästa första häst man kan tänka sig. Underbar på alla sätt och vis. Jag hoppas att du har det bra i himmelen, min sköna.. 

Bella.. En väldigt speciell och känslig ponny, men jag vann hennes hjärta och förtroende. Hon svek mig aldrig, fegade aldrig någonsin ur. Hon gjorde allt man bad henne om, bokstavligt talat. Skulle jag bett henne gå genom eld och vatten skulle hon ha gjort det, för jag var den enda hon litade på. Jag hoppas att du har det bra i himmelen, min sköna..

Jane, min lilla adhd ponny. Överallt och ingenstans på en och samma gång. En otrolig energi och viljan att göra rätt och arbeta. Hon är en riktigt mäktig häst, som alltid gör sitt allra bästa.

Jag är oerhört glad att jag har Tamarillo de dagar då jag saknar ponnytiden som mest. Då tittar han på mig och jag kan riktigt känna vad han tänker. "Vad ska du med en ponny till när du har mig?" Och det är sant.. så jävla sant. Han är som en stor ponny den hästen faktiskt. Busig, sprallig och mer än gärna villig till att dra runt på en hoppbana i 180 km/h. You know that they say.. vinna eller försvinna.

Vet inte vad det här vad för salgs inlägg faktiskt. Kände bara för att dela med mig av att idag, då saknar jag mina 3 ponnysar.