Would you love a monsterman?

Halloj! Idag är det lördag och jag är på superhumör. Sitter aldrig fel. Sitter och dunkar musik tillsammans med pojkvännen, fint! Lordi - Devil is a loser" för tillfället!
Idag gav jag pch mamma oss ut på en liten ridtur iaf! Red uppe på banan i det fina vädret, de va mys. Tamarillo skötte sig bra som vanligt, men trodde han skulle "spralla" lite i galoppen efterssom det var första på ridbanan det här året, men icke sa nicke. Dock va han lite "testig" annars, typ testa att gå ut från ridbanan osv, HAHA tönt häst. Äe, det är tur att jag älskar honom så pass mycket som jag gör, annars hade det inte vart lätt för honom :)
Men ja, han är världens bästa. Spelar ingen roll vad han gör, ingen eller inget kommer kunna ändra på det. Det är liksom.. fakta!
Lägtar såhäääääär mycket tills tävlingrna drar igång. Tamarillo känns fräschare är någonsin och är bara allmänt taggad på livet. Kan det bli bättre? Nej. Det är helt otroligt att se en sån pass gammal häst med så mycket livsglädje kvar. Han är inte gammal och trött som många av er kanske tror. Han är pigg som satan och har rena rama unghäst fasionerna för sig ibland.. :,) Det är kul, för han älskar verkligen livet. 
Jag och mamma har ju bestämt oss för att vi verkligen ska satsa på honom det här året. Eller ja haha, inte satsa för att kunna tävla högre och allt, men kunna tävla för att han älskar att göra det! VI ska liksom åka runt på småtävlingar här i krokarna och låta honom hoppa sina klasser upp till 1 meter bara för att han fortfarande tycker att det är så förbannat kul och är en ren tävlingshäst som älskar det han gör! Han fullkomligt älskar att få åka bort i transporten, kliva ur på en okänd plats,  titta sig omkring, gnägga en gång, tänka "fuck vad kul"  och sedan köra järnet. 
Så ja, fokus NR1 ivår är att hålla honom i god kondition, för han ska få njuta av sitt sista år som riktig tävlingshäst. 
Gosh, nu har jag verkligen tjatat på i 40 år om Tamarillo haha.. Kan inte sluta skriva när jag kommer igång. See ya later.
Tamarillo som ung, i sina bästa dagar tillsammans med gamla ägaren Emma.
Visst är han fin? Kan stirra mig blind på denna bilden! Tänk om man hade ägt honom redan då. Tänk om det hade varit jag som satt där uppe, på den enorma hästen över det där enorma hindret? Det hade varit något... Tyvärr var jag ju bara ett litet skitbarn på den tiden, så det är ju ganska omöjligt tyvärr ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0