Jag älskar dig, min ängel.

Sitter och kollar igenom massa gamla bilder på Tamarillo och jag kan inte göra något annat än att le. Han ger mig så mycket lycka, så mycket kärlek. Han ger mig något att fortsätta kämpa för när allt känns tungt, han får mig att vilja lyckas med mitt liv.
När ingen annan förstår, då förstår han. När ingen annan vill lyssna, så lyssnar han. Jag vill så gärna tro att han förstår vad jag tänker och pratar om, och jag vill så gärna att han kan tala, för jag vet att han skulle ge mig tusen råd när jag går igenom svåra perioder.
När jag tittar på honom, då ser jag en gammal vis man som har gått igenom otroligt mycket i sitt liv, men som ändå har kämparglöden kvar. Jag ser en varlese som är så mycket mer än "bara en häst". För mig är han inte en häst, han är en vän, en livskamrat.
Jag kommer aldrig, aldrig någonsin komma älska en häst lika djupt som jag älskar honom. Han har gett mig så mycket i livet, så mycket lärsom, så många skratt. För andra är han bara en glad, gammal häst som tragglar vidare genom livet, men för mig är han så mycket mer än så.
Jag är och kommer alltid vara glad att jag fick chansen att ta hand om honom hans sista år. Jag hoppas att vi har många lyckliga och friska år framför oss med mycket skratt, glädje och kärlek. Han kommer alltid att finnas kvar i mitt hjärta vad som än händer, för han är mitt hjärta. 
I love you, my friend.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0