När jag tänker på hur det är mellan oss i dagsläget kan jag inte låta bli att fälla en tår. Du var min bästa vän, och något inom mig kommer alltid att älska dig för det. Att saker blev så screwed up mellan oss är bådas fel, men det ar heller ingen av oss som brydde sig om att göra något åt det. 

 

Lögnerna och sveken gång på gång blev för mycket att ta för oss båda och ja, nu står vi här.. 

 

Jag vet att du inte lyssnar på något av det jag säger till dig, och egentligen vill jag inte att du ska lyssna heller, men jag ville bara att du skulle veta att jag saknar dig, så fruktansvärt jävla mycket. Det går inte en dag utan att jag tänker på oss och allt vi brukade göra tillsammans. Men, det är ju bättre såhär, right? 

 

 

No questions asked.